I det förra inlägget skrev jag hur lycklig jag blir av att få vara med mina vänner och hur jag beundrar mig. Idag på dagen undrade jag varför jag egentligen skrev det, det stämmer ju nog men varför har jag då inte träffat någon på över en vecka? Varför tar jag aldrig chanserna att träffa dem då jag har tid och de har meddelat mig precis var och när dom andra har tänkt samlas? Vad är det för fel på mig? Finns det någon annan på denna planet som istället för att gå ut och träffa vänner sitta inne på sitt rum och undra varför man inte har något att göra? Om en vecka åker jag på resa, så då kommer jag inte heller ha möjlighet att träffa någon. Och några veckor efter det åker jag till Sverige en vecka för att träffa släktingar. Dessutom har alla andra också resor de åker på och jobb de måste göra. Kommer jag sitta instängd på mitt rum ända tills jag ruttnar bort är frågan som snurrar omkring i mitt huvud just nu.
Förlåt för ännu ett deprimerande inlägg...
Miili sluta fundera så mycke nu, gör de som du tycker känns bäst. Ja fattar nog varför du inte kommit till kitöloppet och sånt då båtar inte lockar dej lika mycket som oss andra, MEN ändå är du en del av osss!!!! en viktigviktig del!! :) men de är så problimatiskt (vilket det inte borde vara) då vi jobbar, 2/4 har pojkvän o.s.v Men du så fort jag kommer hem från lägret så vill jag träffa dej, saknar dej massor <3
SvaraRadera2/4 har pojkvän ? o.o oj de vist int ja (men ti de som ja egentligen sku skriva) ja håller me me dannu ti 120% !! du e en supervikti del o ja väntar på att få knaasa me dej o alla andra knaasungar ! kramisar, saknar dej <3
SvaraRaderaVi måst alla 4(OBSERVERA FYRAN!!) fara nångång och göra någo :) liksom jag menar så att de int finns någo såna hinder att ja måst fara den tiden dit... if you know what I mean?
SvaraRadera